Vanvett

Det här är ingenting mänskligt, eller överhuvud taget levande.

Tanken på att fortsätta är outhärdlig.

Den här ständiga frustrationen som aldrig tycks tröttna på att driva mig till vanvett.

Egentligen borde känslorna få styra in i det sista.
Men det är inte möjligt.

Att färdas är ett sätt att få en ny kropp och en ny själ.
Det var därför jag tog åt mig uppdraget.

Det kan hända att det hela är ett enda stort misstag, men jag får naturligtvis finna mig i situationen. Jag bär skulden själv.

Egentligen är det väldigt få som är inblandade, men de finns.

Därför är jag inte ensam.

Escrito por Elisabet.